Adventskalendern 2007
I väntan på årets adventskalender får ni nu en för tidig julklapp av oss (eller är det mest vi "hemsidemakare" som ger oss själva en julklapp? ;) Här kommer det mesta av materialet från hemsidans adventskalender 2007.
Elsa Eliasson berättar om julottan: Jag minns väl inget särskilt, säger Elsa Eliasson, men vad jag minns är att jag varit på varenda julotta som varit här i Nästansjö ända sedan starten. Förr var det alltid kaffeservering efteråt. Vartannat år när det var på bygdegården var det nog Kurt Nilsson som var ansvarig och de år det var på kapellet var det vi i församlingen som var ansvariga. Åh, vilken stämning det var med alla ljusen längs vägen. De har kommit från Siksjönäs och från andra byar runtomkring bara för att de tyckte att det var så otroligt stämningsfullt här i Nästansjö. I början innan skotrarna kom använde de hästskjutsar och ibland hade de hundskinnspälsar på sig.
Lars Uno och Barbro Nilsson berättar: Detta utspelade sig år 1955 eller 56: -Det kördes ju med häst och släde på den tiden. Det satt tre småtomtar i risslan tillsammans med paketen. -En annan gång började en av tomtarna att brinna och fick slänga sig av från risslan och rulla sig i snön. Detta hände på senare tid, år 1990 -Vi (Lars-Uno och Barbro) hade gäster på julafton och drack kaffe när tomtarna kom. Tomtarna delade ut julklappar. Dom var trevliga och glada (lite för glada...) När dom skulle gå tog stortomtarna med sig en av våra gäster (Eleonora) med sig ut och ställde henne i en snödriva.
Uno Nilsson och tomten
Ruben Jonsson berättar om tomtetjänst: När vi kommer till Ruben Jonsson står han i garaget i smutsig arbetsoverall. Till att börja med har han att lite svårt att minnas men så kommer fler och fler minnen ju längre han får fundera. Att han körde hästskjuts när tomtetjänst var nytt, det vet han. Lillhingsten var det han körde med och nog var hästarna i bra form då. ”Jag minns att jag först körde upp till Alberts för att lägga på bjällerkransen. Hingst´n vart lite skrämd först men sen lugna´ han sig och det gick bra. Vi körde först till affär´n och lastade risslan full med julklappar. Sen körde vi västerst i byn i trav och sen tillbaka ysterst i byn i trav innan vi började med själva julklappsutdelningen. Det var jag och Gösta Adamsson som körde var vårt ekipage. Annars vet jag inte vad jag kan berätta om julen förr. Nog fick vi julklappar, mest mjuka paket, det var kläder. Skinka och sylta åt vi på jul. Men visst kändes det speciellt med julafton. Risgrynsgröt fick vi alltid på jul och det fick vi aldrig annars!
Tomten hälsar på... Linnea Henriksson berättar en episod från Lars Eriks tid. Vem den lille pojken var kan vi ju bara gissa ??? Ca år 1973. Gammeltomten hälsade på i Golisen hos familjen Lars Henrik Danielsson. Där möttes han av en hel "ongskock". En ljushårig liten pojke på 4-5 år tittade storögt på tomten. Tomten spände ögonen i honom och frågade Tomten öppnade sin julklappssäck och den som fick första paketet var den lille pojken som tur var...
Om Gammtomtar & Smånissar Det är inte ovanligt att tomtarna i Nästansjö tar sig en tjuvtitt runt byn kvällarna före julafton. Speciellt smånissarna brukar vara otåliga och har svårt att hålla sig uppe på Björnberget ända fram till julafton. Om ni ser dessa tomtar så tänk då på att de har i uppdrag av självaste gammel tomten att se till att människorna i Nästansjö har julpyntat i ordning och bakat julkakor så det räcker. Julgransbelysningar brukar tändas och släckas för att se att de fungerar och det är ofta blinkandet från detta som gör att människorna i husen ser att de har besök. Vissa granar brukar det provdansas runt och eventuellt synliga klappar brukar skakas försiktigt för att se till att de är ett hårda och inte innehåller långkalsonger eller strumpor. Busiga barn och olydiga föräldrar noteras på tomtens julklappslista samt snälla barn och vuxna får en stjärna i kanten. I bland blir dessa nissar bjudna på glögg så att det blir svårt att hitta hem igen och ibland blir de jagade av elaka tonåringar upp förbi skolgården bakom Rubin och Edits hus så att det håller på att få andnöd. Men i det stora hela så brukar dessa besök vara ett tecken på att julaftonskvällen är nära och spänningen stiger både hos ung och gammal. Så om ni hör en duns på brokvisten och hittar ett vedträ eller dylikt där dagen efter så vet ni att ni haft besök av dessa bustomtar och att julkvällen närmar sig. Julaftonskvällen Det var en sen julkväll för många år sedan då det kom till tomtarnas kännedom att det fanns ett paket som inte levererats till Lerviken. Trots att kvällen var sen och tomtarna var trötta fanns det ingen tvekan om att paketet måste fram till rätt adress. Det två gamla tomtarna tog paketet med sig och gav sig av mot Lerviken. När de kom fram till huset stod där på trappan ett fat med julgröt som barnen i huset ställt ut åt tomten. Paketet levererades till familjens glädje och tomtarna tog grötfatet med sig och började traska hem mot Nästansjö igen. Ljus från strålkastarna på en bil började synas bortifrån Badviken. Tomtarna klättrade då upp på vägrenen och satte sig tillrätta med grötfatet i mitten. När bilen kom närmare saktade den in och nästan stannade. Föraren kunde knappt tro sina ögon för där på vägrenen satt två tomtar i julenatten och åt ur ett stort fat med gröt. Den här historien är upplevd och berättad utav en av Nästansjös riktiga ”gammtomtar” Lars-Erik Henriksson. Fritt återberättad ur minnet av Anna Nilsson.
Jul i Grannäs 1964 Julen 1964 firade familjen Jakobsson och Danielsson i Grannäs. Tomten som kom ifrån Krim fick problem med att komma fram med sina renar så Lars var tvungen att bege sig ut i natten och hjälpa tomten. Lars fick hålla renarna medan tomten delade ut paketen till barnen. Barnen tyckte det var lite synd att Lars inte fick vara med inne när tomten kom med paketen. Sista Julen i Grannäs firades år 1966, efter det flyttade familjen därifrån.
På kortet ser vi Erik Jakobsson och Dagny Jakobsson med Ivar Danielsson i famnen. Delar av Fredrik Jakobsson syns med.
Lennart och Jenny Ingman berättar: Jenny och Lennart Ingman har båda i nutid deltagit med sina hästar både vid lucia, julafton och julotta. ”Vi har haft luciatåg till häst flera år”, berättar Jenny. ”Det var lite olika hur många hästar som var med men vi brukade börja uppe hos Ida och sedan rida ner till bussgaraget. Jag minns ett år när vi hade ridit förbi Fredrikshall och bussgaraget och var på väg upp mot byn igen. När vi kom till vår infart hade en av hästarna tröttnat och satte av i sken uppför vägen. Hon ville hem till stallet. De andra hästarna följde efter henne så det blev verkligen full fart uppför backen! Jag minns också att vi varje år har varit alldeles hesa efter luciatåget eftersom vi har försökt sjunga så högt som möjligt så att det skulle höras. Trots detta har vi ibland varit så mycket i otakt att början av tåget och slutet sjungit olika sånger…” Om tomtetjänst och julottan berättar Lennart: ”Vi har ett eller ett par år deltagit i tomtetjänst med våra hästar. Det har varit mycket trevligt och uppskattat. Eftersom vi har islandshästar som inte är några dragare så har vi tyvärr inte kunnat vara med något mer. Det blir för tungt för dem att dra risslan. Vi har också skjutsat till julottan ett år. Det var riktigt mysigt med facklor och bjällerkrans på hästen!”
Malin Björkman var en av de ridande luciorna.
Ivar Danielsson är en av dem som tänder marschallerna längs vägen i Nästansjö varje juldagsmorgon! Jag började hjälpa till med att tända marschallerna någon gång i mitten av åttiotalet. Då var det Kennet Mårtensson som var ansvarig för det. Så småningom när Kennet slutade blev jag väl liksom lite ansvarig inofficiellt. Förutom jag är det Kennet Nilsson, Nils-Arne Persson och Mats-Uno Persson som sköter det här uppdraget. Det är vi som har gjort det varje år utom någon gång när Nils-Arne har jobbat och vi har fått kalla in en ersättare. På den resan är det och vi fortsätter väl så länge det finns intresse. Kvart över fyra på morgonen brukar vi börja. Vi samlas hos mig och inte en enda gång har någon försovit sig! Från början använde vi bil men nu har vi utvecklat tändningsmetoden. Vi kör två skotrar med en kälke efter vardera. På varje kälke sitter en gubbe som hela tiden tänder marschaller och ställer ut längs vägen. Det är ständigt tolv marschaller brinnande på kälken. Halv sex på morgonen brinner alla marschaller så att julottebesökarna i lugn och ro ska kunna njuta av dem. Sedan är Kennet Nilsson den som ansvarar för att släcka gatlysena med en hemlig metod… Visst har det varit några missöden under årens lopp. Det har hänt att det har blåst så mycket att marschallerna slocknat och T-spriten tog slut, men det är undantagsfall. Det känns som om den här traditionen är mycket uppskattad, kanske framförallt bland utomstående. Sedan skryter ju prästen över oss på julottan varje år också. Det känns bra, för då kan man ju synda lite under året utan att det gör så mycket… :)
Natta före julaftan i Golis´n Månen glänser i den mjuka nysnön som susar mjukt under tomtens skidor. Han har precis klarat branten bakom Golisen och nu väntade lättsam nedförskörning. Under den unga aspen, precis där den gamla skogsvägen delar sig och går bortåt byn stannar han och torkar rimfrosten ur skägget, Här finns det skoterspär och tomten muttrar motvilligt, men väljer ändå den lättare färdvägen. Backens tre små krön ger lagomt med skjuts under skidorna och snart kommer den skarpa högersvängen och snart ser han timmerkojan. I kväll smyger räven tyst runt den tomma kojan och tomten stakar fram till den sista branten. Backen är lång och brant och han har nog sett hur barnen i byn släpar sina bobar upp för backen i oändlig lekiver. Förbi kalvhus och hönshus virvlar tomten utan att ta sig tid att titta på utsikten över Golesmyren. Månen verkar glänsa lite extra denna natt före julafton som om den vet att tomten har mycket att göra och behöver färdljus.
En hälsning från Hemsidesmakarna Midvinternattens köld är hård
För sin hand genom skägg och hår
Sara står grå mot ladugårdsdörr
Så har vi sett dem far och son
Malin smyger sig sist att se
|
